Rätt val

När jag kom ut från Palmefilmen i det gråa, lite stickiga, började jag fundera på om jag skulle ge mig ut och springa en stund. Inte så långt, mest bara för att komma ut överhuvudtaget idag. Jag känner ju mig själv, jag är som ett småbarn. Man måste ta ut mig så jag får röra på mig någon stund under dagen. Annars kommer jag bli kinkig och grinig och inte kunna sova på natten.

Samtidigt kände jag mig rätt seg efter att ha suttit i biomörkret i två timmar, orka vara käck och ge sig ut och springa, liksom. Jag vände och vred på det en stund. Sorterade tvätten först. Funderade lite till. Vägde för och emot. Suckade när jag böjde mig ner och plockade upp träningskläderna ur tvättkorgen. (För nej, jag har inget emot att träna i smutsiga kläder, det som sitter närmast kroppen är merinoull så det kan man svettas i hur mycket som helst utan att det märks. Och det andra sitter ju inte närmast kroppen, så det gör inte så mycket om det inte är superrent.)

Är det ett tecken?, tänkte jag. Att jag suckar. Det kanske betyder att jag egentligen kanske inte orkar. Men då var jag liksom redan på väg och sen gick det av bara farten med skorna och buffen och haka av lägenhetsnycklarna från nyckelknippan.

Och djäklar vad skönt det var. Det visade sig vara helt rätt val. Bara fyra, i och för sig nästan fem, kilometer i Lilljansskogen, men ändå, ren, fuktig luft, det sista dagsljuset för dagen, och så umgås lite med leran. Det är viktigt det där, att umgås lite med leran då och då, för att liksom underhålla lervanan. Det märkte jag i augusti när jag kom tillbaka till militärträningen efter tre månaders uppehåll. Jag hade ingen lervana. Det kändes konstigt och ovant att ligga i buskarna och göra situps. Men det går rätt fort att träna upp igen. Nu har jag lervanan tillbaka.

Det är så svårt att veta ibland. Om man ska träna eller inte. Men min erfarenhet är, att när jag börjar fundera på det, ska jag göra det. Är jag dunderförkyld eller illamående eller är livet djävligt mot mig på nåt annat sätt, då kommer jag att vägra, tro mig. Jag kommer inte att fundera och börja väga för och emot. Då är det tvärstopp. Därför är det bra att ta vara på de där tillfällena då jag faktiskt funderar. För det betyder att jag vill, nånstans där inne.