söndag 22 mars 2015

Hysterika

Det här är inte en text om mitt liv. Det här är en text om kvinnors liv i Sverige 2015, kvinnor jag har talat med, arbetat med, läst och läst om.

Man får höra att man måste ta för sig för att krossa glastaket. Vara tuffare i löneförhandlingen. Vilket lätt blir till tuffare i alla förhandlingar, tuffare i alla samtal. I alla mänskliga interaktioner. Vara tydlig, slipad, orädd. Ta på sig ansvar, jobba mer och jobba bättre. Inte vara medelmåttig. Ingen medelmåttig kvinna har någonsin krossat glastaket.

Så man är strategisk. Man är professionell. Man är proaktiv. Man försöker förutsäga chefens framtida förväntningar, göra riskanalyser, planera. Ta helhetsansvar. Se detaljerna. Ju mer, desto bättre. Hela tiden. Inte vara medelmåttig.

Man sitter i ett möte. Plötsligt går det för fort. De har slutat lyssna. Man har inte hängt med, inte tagit in den bakåtlutade, ja, kanske medelmåttiga jargongen, inte anpassat sig till den. Man är utkastad i högstadiets uppehållsrum där de skoningslösa killuttrycken och självutplånande tjejuttrycken härskar. Man har utan att veta det gått över gränsen och Genèvekonventionen upphörde att gälla på tröskeln. You're on your on now.

"Lugna ner dig", kommer det från en av de mjukare. "Nu ska vi inte bli hysteriska", från en av de mer alfahanniga. Men samma innebörd. Samma budskap. Kanske utan att de ens är medvetna om vad de förmedlar. Hysterika. Decennier av apatiska hemmafruar som ligger i sängen med ryggen emot flimrar förbi i mitt undermedvetna.

Män kan på ett ögonblick placera kvinnor i den rollen. Och det är effektivt. Det finns knappast något som så snabbt kan få en kvinna att tappa fattningen, slå bort blicken och tystna. Alternativt tappa fattningen, börja skrika och bli - just det - hysterisk. Decennier av medelmåttiga yrkesmän som klappar varandra på ryggen, snackar i bastun och är allmänt "sköna" flimrar förbi i mitt undermedvetna.

Kvinnan tappar fattningen för att hon inte är beredd på det. Hon måste göra sig beredd på det. Inta stridsberedskap. Och när hon intar stridsberedskap blir hon oskön, en sån som män inte vet var de har, en sån som "inte har någon humor". Damned if you do, damned if you don't.

Utmattade småbarnsmammor som krampaktigt håller i sig i spisen för att inte svimma medan de rör i julgröten flimrar förbi i mitt undermedvetna.

Plötsligt är jag en av dem. Jag gick över gränsen. Hur gick det till?