Sen jag skrev sist, för knappt två veckor sen, har jag tränat sex gånger. Eller tränat och tränat, man kan snarare kalla det ansträngt mig fysiskt, för det var på det där sättet när man är utomhus och gör saker med kroppen och knappt märker att det är jobbigt för att det är så härligt.
Jag var uppe i Ångermanland över påsken hos ett par vänner och ett par föräldrar (inte mina). Vi bodde i ett hus på landet och åkte skidor, pimplade röding, grillade korv på isen och gick uppför fjället med stighudar i snöyra och åkte ner igen. Det var maxpuls och avkoppling, skratt och samtal, nyponsoppa i termos på fjället och långfrukost med ägg och kallrökt lax i köket. När vi på lördagen åkte skidor över Tåsjön, under klarblå himmel och med fem mils fri solgnistrande snö framför oss, kunde jag bara tänka: jag är lycklig nu. Jag önskar mig inget mer i livet än det här. Vänskap och fysisk aktivitet i klart väder.
Och ikväll på militärträningen var det intervalltema med instruktör M. Jag tror att han är ny - jag har åtminstone inte haft honom förut. Det trillar in nya instruktörer titt som tätt på militärträningen nu för tiden, och det är kul, för de har alla sina egna käpphästar och favoritplågometoder och de har alla sin charm. Ikväll var det först backintervaller för konditionen, på grusvägen upp mot vattentornet. Jag kände mig lätt i kroppen, trots helgens sömnbrist. Kanske är det för att jag har dragit ner lite på kalorierna den senaste veckan?
Därefter, tabataintervaller för styrkan: armhävningar (där var jag svag idag), rygglyft (där är jag alltid stark) och nån ny variant kallat "butterfly kicks" (man ligger på rygg och pendlar med benen upp och ner i luften). Planka i 4 x 30 sek-intervaller. Och sen, när man tror att det är över: utfallshopp i 10 sek-intervaller med 20 sek vila emellan.
"Det här kommer nog att kännas i benen", sa ankare J efter stretchningen utanför entrén till idrottsplatsen.
Ja, jo. Lite så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar