Jag har varit hos en lite annorlunda coach än militärträningsinstruktörerna. En kostcoach. Kostcoachen heter Louise och har ljust hår och pigga ögon och väldigt mycket energi. En sån person man lätt skulle kunna störa sig grymt mycket på. Men inte Louise. För jag tror att det är just det jag behöver just nu, väldigt mycket energi. I alla fall när det gäller det här med kost och träning.
Jag var lite nere efter mitt tremånaders utlandsuppdrag när jag bara gick upp, upp, upp i vikt och aldrig fick träna. Eller ganska mycket nere, faktiskt. Hela kroppen kändes ur balans och jag var fortfarande jämt hungrig men gick ändå inte ner i vikt och visste inte vad jag skulle äta eller inte äta. Jag beklagade mig för militärträningscoach G som sa: "Du ska träffa min kollega, Louise. När man utsätter kroppen för så där stora förändringar på kort tid så kan kroppen komma i obalans. Hon kan hjälpa dig."
Och det har hon gjort. Jag har bara varit där en enda gång och det var svindyrt. Men det var det värt för jag har ändrat en hel del sen dess. Louise tvingade mig fylla i ändlösa formulär om hur och vad och när jag äter och hur jag känner mig när jag har ätit fruktsallad, kött eller grönsaker. Sen satte hon elektroder på mina händer, fötter och mitt huvud som jag fick sitta med i fyra minuter. Sen kunde hon läsa av saker som mina stressnivåer, hormonbalanser och kvaliteten på min vävnad. Jag fick veta att jag inte går ner i vikt för att jag inte låter kroppen återhämta sig tillräckligt. Tänk, jag som trodde det var tvärtom. Att jag skulle gå ner i vikt om jag lät bli att återhämta.
Till sist mätte Louise min fettprocent med ett instrument som såg ut som nåt sorts tortyrredskap från 1800-talet. En stor typ sax i metall fast utan egg, som hon klämde och drog i min mage med, och i mina lår, och haka, och rygg och åtta andra ställen på kroppen.
Sen kunde hon konstatera att jag är en proteintyp som ska äta protein till varje mål, dra ner på kolhydraterna och äta dagens största mål till frukost. "Din optimala frukost är kött och nötter", sa Louise käckt. "Men det kan bli lite svårt att ställa om till i början, så du kan börja med sånt som känns mer som frukostmat. Ägg. Sill. Lax. Och sånt."
Och nu gör jag det. Och det funkar. I morse åt jag äggröra med kallrökt lax, några skivor grevé och några gruyère, blåbärsdryck för magen och grönt te med honung. Hur sweet som helst. Fast jag var tvungen att peta i mig en liten knäckemacka med leverpastej också för min mage mår bra av fibrerna. Och på det har jag stått mig ända till nu. Med bara några nötter som mellanmål. Jag som alltid har börjat tänka på mat kl. 10.30 och sedan hungrat ihjäl mig till en tidig lunch. Nu är allt ändrat. Tack vare Louise.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar