SvD:s modereporter Sofia Hedström skriver i dagens kulturdel om kvinnors kamp för att få springa genom historien. Första gången kvinnor fick tillåtelse att springa maraton i OS var 1984. Före dess var internationella olympiska kommittén övertygad om att den kropp kvinnor ärvt av sina mödrar och mormödrar inte var byggd för att klara av en sådan prestation. Sommaren 1984. Då skulle jag fylla ett år. En rultig liten ettåring som kämpade med att lära sig gå. En sån där som lätt framåtböjd släpar sig fram i tillvaron genom att ta tag i stolsben och dra sig framåt. En kropp som inte är byggd för att gå, skulle man kunna tro.
Men jag lärde mig gå, som alla ettåringar, och Joan Benoit segnade inte ner och dog när hon hade vunnit maraton i sommar-OS i Los Angeles det året. Hon visade en gång för alla att kvinnor är födda till att springa likaväl som män.
Imorgon springer Sofia Hedström anrika Boston Marathon iförd "en tomatröd blåsa från Stella McCartney". Som en hyllning till kvinnligheten och till de många kvinnor som har tvingats klä ut sig till män för att få springa - och som kastats ur loppet när deras rätta kön uppenbarats. Själv skulle jag känna mig otroligt obekväm med att springa i klänning. Men jag hejar på Sofias rätt att springa som hon vill, som den hon vill vara.
En lång kamp (men läs papperstidningen, för i den finns fantastiska bilder som inte kommer med på webben!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar