Apråpå grabbighet, igen

Onsdagens händelser utlöste en diskussion om grabbighet på jobbet. Jag och en kollega (som för övrigt råkar vara man) menade att grabbighet är någonting som sitter i huvet, en attityd, ett sätt att ta sig an världen, ja, det har med värderingar att göra. En av de minst grabbiga män jag har träffat är yrkesofficer. Vilket hänger ihop med att jag ser grabbighet mer som attityd än som beteende (diskutera jämställdhet är viktigare än att panga handgranater).

Men att däremot prata om "vi män" som en hemlig förening höljd i dunkel, att som min chef ta för givet att alla män är väldigt tävlingsinriktade och dåliga förlorare och har extra svårt att förlora mot kvinnor, särskilt småsystrar, att överhuvudtaget känna sig tvungen att söka nån sorts manlig gemenskap där den inte finns och inte borde finnas (typ på en arbetsplats med hyfsat jämn könsfördelning). Det är grabbigt. Det är defintivt grabbigt att säga "regeringen" om sin fru/sambo. Det jag vill åt är kanske att man försöker hitta/skapa något som är en kärna av manlighet, som jag tror egentligen inte finns.

En annan kollega (också han man) hade inte funderat så mycket på det här med grabbighet utöver att han vände sig emot att vi (jag och den första kollegan) så självklart definierade grabbighet som nånting negativt. Han tänkte sig mer olika sorters aktiviteter som grabbiga, bada bastu, dricka öl, kolla på fotboll, skojbrottas och (detta var hans egna lilla hjärtesak) att vilja skada sina manliga vänner fysiskt som ett sätt att visa ömhet och tillgivenhet.

Och sen kom vi in på den spännande följdfrågan: finns det en motsvarighet i att vara "brudig"? Och vad är det i så fall? Är det positivt eller negativt? Jag har fått kommentaren "var inte så brudig" av en kille jag dejtade, när jag på ett lite klagigt sätt sa att jag inte fattade hur min iPhone funkade i nåt visst avseende och ville att han skulle fixa/förklara. Och visst, han hade rätt, jag hade kunnat googla det eller pröva mig fram, men istället frågar jag honom - den närmast tillgängliga mannen. Jag kan verkligen uppskatta att han stoppade mig i min "brudighet". Det känns som att traditionella könsroller upprätthålls mycket på grund av att kvinnor spelar svaga och män spelar hjältar. Det där kan båda hjälpas åt med att identifiera och sätta stopp för.

Vad tycker du som läser? Vad är grabbigt och inte? Attityd eller beteende?