Annorlundaheten

Ibland kommer den bara över mig. Den där känslan av hur annorlunda livet var när jag gjorde GMU.

När jag tryckte nyckelbrickan mot kodlåset på jobbet i morse och samtidigt försökte hasa av mig jacka och iPodhörlurar (det blir för varmt att gå upp tre trappor med jacka nämligen) kom den. Jag fick en bild av hur jag efter några dygn i fält snubblar in i kasern, i fuktig M90 med stridssäck på ryggen och vapen och bärsäck på magen, och man tror att man inte orkar mer men man vet att det går, och medan man ramlar nerför trappan till vapeninlåsningen krånglar man av sig fältmössan och trycker ner den i höger benficka. För mössan ska av inomhus.

Mycket tog vi inte på så stort allvar i min pluton, men det där med mössan satte vi nästan alltid.

Då slog det mig. Hur annorlunda livet är nu för tiden. Inga vapen, ingen fuktig uniform, inga skåpsvisitationer, inga bärsäckar så långt ögat når. Men likt förbannat tar jag av mig mössan när jag kommer inomhus.