Ut och leka i snön

När jag var barn och vaknade på vintermorgnarna var det första jag brukade göra att glänta på gardinen och kolla om det hade fallit snö under natten. I så fall var det bara på med täckbyxorna och ut i trädgården. Ut och kasta snöbollar på brorsan, bygga snögubbar, göra snölyktor, som vi sparade i frysen. Leka i snön, helt enkelt.

Precis den känslan hade jag när jag vaknade i morse. Klockan åtta. Det första jag tänkte var: "Om jag går upp nu, hinner jag". Till lördagspasset på idrottsplatsen. Ut och leka i snön.

Sagt och gjort, en halv proteinbar och en liten portion havregrynsgröt senare är jag på väg. Känner stumheten i låren på vägen, jag har fortfarande inte riktigt återhämtat mig från tisdagens tempopass med rödvästarna.

En bit in i uppvärmningen börjar jag undra vad jag har gett mig in på. Jag känner mig inte särskilt spänstig i kroppen, och det här passet är dessutom 90 minuter långt. Man kan tycka att 75 eller 90 minuter inte borde spela så stor roll, men det gör det. De där sista femton minutrarna kan ibland ta knäcken på mig, även om jag är i form.

Men det är varierat och hårt och roligt och noggrant, som vanligt med instruktör C. "Välkomna känslor av obehag", hojtar instruktör C när vi cirkeltränar upphopp, burpees, fällkniv och armhävningar i sju minuter. Jag känner efter. Ja. Det känns obehagligt. "Och tryck undan dem!", ropar han sen, och jag gör det också. Mental träning. Inte helt olikt det vi gör på yogapassen. Fast i ett helt annat sammanhang.

Armhävningsövningen går sådär, tycker jag, något bättre än förra gången, men jag orkar ändå inte hela vägen. Trots det säger instruktör C efteråt att han noterar att mitt pannben förmår att styra över kroppen. Fint. Den finaste av komplimanger, i militärträningens värld. "I have trained my mind and my body will follow", som den amerikanske fotbollscoachen brukar säga.

På vägen tillbaka känner jag att jag nog hade kunnat ta i lite till i löpningen, men det var nog bra att jag inte gjorde det. Jag valde att fokusera på att göra styrkeövningarna ordentligt istället. Så ordentligt jag kunde.

Mentalt ett okomplicerat pass. Skönt som omväxling.