Att hämta krafterna åter

Veckan som gått har jag ägnat åt återhämtning. Som kamrat M sa, ett vackert ord, "att hämta krafterna åter". Jag fick idén från instruktör J som var med och anordnade helgäventyret i skärgården i september. Instruktör J är naprapat och höll en föreläsning om träning, återhämtning och vila. Han menade att det är lätt att dra på sig förkylningar när man tränar, eftersom det är kroppens sätt att ta ut återhämtning när man inte gör det själv. Vi motionärer som inte periodiserar vår träning eller har någon coach som håller oss tillbaka har en tendens att hela tiden öka träningsdosen lite, så länge det känns bra - lite längre, hårdare, fler pass, eller en ny, rolig, träningsform, och till slut sitter man där med förkylning som ett brev på posten.

Efter höstens långdragna förkylningar vill jag undvika det nu. Jag vill kunna träna på en jämn nivå, och förstås gärna öka träningsdosen över tid - men det kan gott vara rätt lång tid. Jag formulerade det idag när jag var ute och promenerade med kamrat E i Hellasgårdens omgivningar. Prestation som ett medel för upplevelser, tänkte jag. Inte tvärtom.

Ja, jag vill kunna springa längre sträckor. På kortare tid. Jag vill ha styrka i ben och bål och känna mig smidig och rörlig. Men inte för sakens skull. Aldrig bara för sakens skull. Utan för att jag ska kunna uppleva mer, och att det ska vara mer njutbart när jag upplever det. Det kan vara allt från ett simpelt militärträningspass en måndagkväll till att våga klättra en svårare klätterled eller orka springa ett fjällmaraton i storslagen miljö.

Hur som helst, för att inte bara vänta på att det där halsontet eller öronkliet ska trilla in, har jag börjat med att planera in återhämtningsvecka var fjärde vecka. Under återhämtningsveckan ska jag inte träna militärträning eller löpträna. Inga pulshöjande aktiviteter alls, är tumregeln, däremot gärna simning, yoga och klättring. Utan prestationskrav. Bara så länge eller så hårt som jag själv har lust med för stunden.

Så är tanken att jag ska kunna ta det lugnt och samtidigt jobba upp cravings efter svett, mjölksyra och leriga löpkilometrar i Lilljans. Och jag har börjat känna det nu. Igår eftermiddag började det. Och det har suttit i idag också. Så imorgon blir det militärträning med kamraterna på idrottsplatsen. Det drar mig dit. Istället för att jag ska dra dit mig.