Kom ihåg att andas

Igår var jag på yoga. Det är skönt som omväxling. Inte bara mot det kanske mest uppenbara - militärträningen. Utan mot det mesta i vardagen. Tidspassningarna. Uppkopplingen. Nyhetsflödet. Trafiken. De sociala koderna. På yogan tvingar jag mig liksom att ta en 55 minuters paus från allt det där, och även om jag sneglar mot klockan mest hela tiden under passets gång, funkar det ändå. Jag kommer ner i varv. Andas. Går därifrån lite gladare, lite lugnare. Jag hoppar över att lyssna på det värsta flummet och gör bara som instruktören säger. Det funkar rätt bra.

Så man kan säga att jag går på yoga för att det kompletterar militärträningen. På yogan tränar jag på smidighet, balans och att komma ner i varv. Att vända blicken inåt. Saker som vi verkligen inte gör på militärträningen.

Men yogan stärker mig också inför militärträningen. För vi övar på statisk styrketräning, medveten andning och kroppskontroll. Saker som är väldigt bra att ha när vi klättrar över grindar, plankar och springer i skogen. Eller när vi har pass med instruktör J, som ikväll. På instruktör J:s pass kommer yogakunskaperna väl till pass. Han är nog den instruktör som länkar ihop militärträningen med yogan i min värld. Det är ideligen olika djurarter man ska imitera, bara ikväll fick jag vara säl, krokodil och björn. Han kör också extremt funktionella övningar, som att släpa sig fram över fotbollsplanen enbart med hjälp av armarna utan att ta hjälp av benen, eller att bära på en kamrat som sprattlar som ett barn som inte vill gå och lägga sig. Det är mycket statisk styrka och kroppskontroll. Precis som på yogan. Och när vi stretchar mot slutet av passet gör vi faktiskt en övning som lika gärna hade kunnat vara en del av gårdagens yogapass. Vi vrider överkroppen bakåt, först åt vänster, sedan åt höger, och vänder blicken åt olika håll för öva på att hålla balansen.

Kom ihåg att andas, säger instruktör J. Ja, just det. Det var just det.