Idag sprang jag 8 km runt en solig Riddarfjärd med en lösligt sammansatt grupp singlar som brukar ses på söndagarna och löpträna/flörta tillsammans. Det är ett skönt avslappnat sätt att träffa nya människor. På det obligatoriska fikat efteråt sa en tjej att hon just nu tränar inför Midnattsloppet i augusti. Att hon gillar att ha ett mål att träna för, att det blir träningsupplägget inför loppet som blir målet, snarare än själva loppet.
Jag kan förstå vad hon menar. Man tar en bit i taget, enligt ett konkret, fastlagt schema, och så helt plötsligt har man nått sitt mål, utan att man riktigt förstod hur det gick till. Men just då blev det samtidigt tydligt för mig att det där inte är något jag går igång på. Och att det är precis det militärträningen inte går ut på. Militärträningen handlar om närvaro, om där och då. Vissa går säkert på passen som en del av en uppladdning i något lopp eller utmaning, men det är inte syftet med det. Det är inte därför instruktörerna är där, och när vi väl tränar är det inte därför vi är där heller. När vi väl tränar vill vi bara försöka ta oss igenom övningen. Och sen, nästa övning. Och till sist hela passet, men det går inte att överblicka.
Imorgon är det nypremiär för mig efter nästan sex veckor. Jag håller tummarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar