Jag tror faktiskt inte att det finns någon annan mening än att känna mig levande.
Jag kan finna den på böljan blå i tolv sekundmeter och fyllda segel, i skidspåret ett glittrande vårvinterdag, den trettioförsta minuten på morgonpromenaden på väg till jobbet, på fjällturen mellan Nuolja och Kårsavagge, när jag håller en liten barnahand i min hand.
Närvaro. Fysisk kontakt. Tacksamhet.
Jag kan definitivt finna den i ett nollgradigt träsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar