Efter måndagens mördarpass, som följde på två intensiva skiddagar i Sälen, har jag inte varit så kaxig. Jag har faktiskt varit helt slut, både fysiskt och mentalt, och bara längtat efter sovmorgon och ledighet. Det känns lite konstigt att vara jag och inte längta ut i skogen. Men så kan det väl också vara, antar jag.
Jag hade tänkt att jag skulle springa på julaftons morgon, för att det vore en skön start på ledigheten. Efter fyra kvällar med alkohol förra veckan och inte så mycket rörelse skulle det vara härligt att kicka igång igen. Men jag kände mig inte inspirerad. Inte igår kväll. Och inte idag när jag vaknade. Måste jag? tänkte jag. Är inte julaftons morgon en stund att bara sitta och mysa i pyjamas och käka lussebullar i godan ro?
Men jag hade ändå en känsla av att det skulle bli bra. Så lite motvilligt drog jag på mig underställ och löparställ, handskar och mössa. Trippade frysande ut på gården och ut på gatan. Jodå, det här skulle nog gå. Rasade nerför trapporna till stora gatan där snön ännu låg orörd och över övergångsstället. I höjd med rondellen vid KTH Arkitektur gick det riktigt bra. Det var inte plogat än, så marken var vit och orörd av spår. Och så kommer jag upp till KTH, och springer rakt in i träden framför yttre borggården, och allting är vitt, vitt, vitt och jag är lycklig. Det känns fortfarande i benen efter förra veckans mjölksyreorgie, men jag är lycklig. Och tänker, hur kunde jag någonsin tvivla?
Fyra kilometer i Lilljans går inte jättefort i snömodden, men ganska lätt ändå. När jag springer glömmer jag bort att det är julafton idag. Jag glömmer att det är något speciellt med den här dagen över huvud taget. Det är bara skogen och jag, andningen och träningsvärken och snön. Precis som alltid. Precis som vanligt. Springa i skogen, det vet jag hur det går till, och där mår jag bra. Det spelar ingen roll vilken dag det är.
Och så kommer jag hem och får käka min hembakta lussekatt till frukost och endorfinerna lägger sig och till och med jag, som har lite svårt för julen med alla sina krav och förväntningar, börjar känna att den här dagen börjar bra i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar