Från Västbanken intet nytt - Reserapport 4

Jag kom på att mina reserapporter från Västbanken inte finns någonstans på nätet. Så då får jag väl se till att de kommer upp. Jag lägger upp dem ett i taget här på bloggen, i kronologisk ordning efter att jag skrev och skickade dem.
---

Reserapport 4
Jayyous, 9 februari 2012

Jordbrukarna i sömzonen

Jag träffar jordbrukarna Saleh Qudome och Ghazan Khader på deras mark utanför den palestinska byn Jayyous på nordvästra Västbanken. Saleh är medlem i Jayyous Land Defence Committee och Ghazan ordförande i Qalqiliya Farmers’ Union. Deras mark ligger i den så kallade sömzonen. Det är den del av landet som har hamnat mellan gröna linjen, som är den internationellt erkända gränsen mellan Israel och de palestinska områdena (Gröna linjen är stilleståndslinjen efter kriget 1949, och är därför den de facto internationellt erkända gränsen mellan Israel och de palestinska områdena. Diakonia, ”1967 års krig”, http://www.diakonia.se/sa/ node.asp?node=1202) och muren som den israeliska regeringen bygger. Sömzonen finns alltså öster om gröna linjen, men väster om muren. Den internationella domstolen i Haag konstaterade 2004 att muren är illegal eftersom den byggs inne på Västbanken och inte på den gröna linjen. (Diakonia, ”Internationella domstolens rådgivande yttrande”, http://www.diakonia.se/sa/node.asp? node=1162)

Ett problem för jordbrukarna i Jayyous är att det är svårt att få tillstånd att ta sig igenom muren för att arbeta på deras mark. Under 2011 ansökte 16 092 jordbrukare i Qalqiliya-regionen, som Jayyous tillhör, om att få tillstånd att passera muren. 7931 av dem avslogs, vilket är 49 procent. (Statistik från palestinska myndigheten District Coordination Liaison (DCL) i Qalqiliya den 31 januari 2012.)

Några jordbrukare äger stora landområden och skulle behöva hjälp att bruka sin jord, men har svårt att få tillstånd för att kunna anställa arbetare. Samtidigt går många unga palestinier arbetslösa på andra sidan muren.

-  Vi skulle kunna sysselsätta 1500 personer på den här marken. Men vi får bara 450-500 tillstånd att passera muren varje år, säger Saleh och blickar ut över sin fruktodling med dignande apelsin- och citronträd.

-  Dessutom vet inte jordbrukarna som har tillstånd vid planeringstiden om de kommer att ha kvar det när det är dags för skörd. De israeliska myndigheterna kan ta ifrån dig tillståndet när som helst utan förklaring. De säger att det är av ”säkerhetsskäl”. Då är det svårt att planera sitt arbete, fortsätter Saleh.

Saleh Qudome och Ghazan Khader på sin mark 

i sömzonen utanför Jayyous. 

Ett annat bekymmer är grusvägarna som jordbrukarna använder. Israeliska myndigheter har inte givit jordbrukarna byggnadstillstånd för att asfaltera dem. Vägarna är ojämna och blir fulla med vattenpölar under de regniga vintrarna.

-  Våra bilar går sönder hela tiden på de här vägarna, säger Ghazan. Och vår frukt och våra grönsaker skakar så mycket på grusvägarna att när vi väl har kommit till grossistmarknaden i Nablus, så sorteras de i andrasorteringen direkt. Och då kan vi inte ta så mycket betalt för dem som vi skulle vilja.

-  En dag blev jag så desperat, så jag tog hit en bulldozer för att försöka göra något åt situationen själv. Då blev jag stoppad av ett israeliskt militärfordon. De ställde sig i vägen för mig, fortsätter Ghazan.

Senare berättar en annan jordbrukare, Shareef Khaled, att de nu har fått tillstånd av israeliska myndigheter att asfaltera vägarna. Men de behöver fortfarande hjälp med finansieringen.

- Vi har europeiska stater och organisationer som stödjer oss. Men ibland säger de nej eftersom vår mark ligger väster om muren. Det är känsligt för israelerna. Våra donatorer vill inte ha problem med israeliska regeringen, så då drar de sig hellre ur, avslutar Ghazan och suckar.

De israeliska myndigheterna har meddelat att de planerar att flytta muren i juni 2012 så att jordbrukarna i Jayyous får tillbaka delar av sitt land. Befolkningen på Västbanken har vant sig vid att inte ha för höga förväntningar, för deras erfarenhet är att myndighetsbeslut kan ändras från en dag till en annan. Men de hoppas förstås att beslutet ligger fast.