---
Reserapport 2
Jayyous, 16 januari 2012
De frigivna
- De kommer snart! Kom ut, skynda er!
Det är vår lokala kontakt Mahmoud som ringer. Jag fokuserar yrvaket på klockan som lyser på mobilskärmen. 01.06 står det. De sex unga killar från min tillfälliga hemby Jayyous som precis har släppts från israeliskt fängelse är på väg tillbaka till byn. Jag och mitt team fumlar på oss kläderna i mörkret och tar oss ut på gatan. Vi väntar ett tag i snålblåsten. Sedan dyker de upp. En karavan av sex bilar med unga, jublande killar hängandes ut ur sidorutorna. De viftar med flaggor, Palestinas svart-vit-grön-röda och Fatahs gula. Glädjen är gränslös. Stämningen liknar den när ett fotbollslag har vunnit någon stor turnering. Men nu handlar det inte om sport, utan om mänskliga livsöden. De unga männen från Jayyous är fria igen.
I slutet av november 2011 fanns 4803 palestinska fångar i israeliskt fängelse (B’TSelem, ”Statistics on Palestinians in the custody of the Israeli security forces”, http://www.btselem.org/ statistics/detainees_and_prisoners). Den 18 december 2011 skedde den andra etappen av fångutväxlingen mot den israeliske soldaten Gilad Shalit, som Hamas tog tillfånga 2006 och släppte i oktober 2011. Totalt i båda omgångarna har 1027 palestinska fångar släppts i utbyte mot Shalit. I denna andra omgång kom alltså sex tillbaka till Jayyous (Associated Press, ”Final Group of 550 Palestinian Prisoners Released in Second Part of Shalit Deal”, http:// www.haaretz.com/print-edition/news/final-group-of-550-palestinian-prisoners-released-in-second-part-of- shalit-deal-1.402197).
21-årige Jamal är en av de frigivna. (Jamal heter egentligen något annat. Alla de frigivna fångar som omnämns i den här texten har fått andra namn. De vill inte uppge sina riktiga namn av rädsla för repressalier.) Vi träffar honom i hans föräldrahem några dagar efter hans hemkomst till Jayyous för att få höra om hans tid i fängelset. Jamal berättar sin historia lugnt och sakligt, och trots att hans ord måste gå genom vår tolk ser han oss i ögonen hela tiden.
Han sitter i soffan med sin 10-årige lillebror vid sin sida, den enda familjemedlem som fått besöka honom i fängelset. Jamal arresterades i februari 2010 av ”säkerhetsskäl”, som det heter. Han vill själv inte berätta vad han är dömd för, han är osäker på vad konsekvenserna kan bli om det kommer ut. Men via Prisoners’ Club, en palestinsk statlig myndighet som stödjer fångar juridiskt, får jag reda på att han är dömd för att ha deltagit i demonstration (att delta i en demonstration kan anses som ett brott på Västbanken enligt den israeliska militärordern 101 från 1967. B’TSelem, ”Military order 101”, http://www.btselem.org/demonstrations/military_order_101) och kastat sten mot en militärjeep. Det är två av de vanligaste brotten unga män blir arresterade och dömda för på Västbanken.
Soldaterna kom till byn mitt i natten, omringade hans hus och ryckte upp honom ur sängen. Han fördes först till Huwara, ett israeliskt militärfängelse på palestinskt territorium. Den första månaden satt han i en liten, fönsterlös isoleringscell på en kvadratmeter och förhördes dag och natt. Han fick inte komma utomhus eller träffa någon annan på hela tiden, varken någon annan fånge, en advokat eller Röda korset. Jamal vägde 78 kilo när han arresterades. Efter den inledande månaden i isolering hade han gått ner till 59 kilo.
Det är vår lokala kontakt Mahmoud som ringer. Jag fokuserar yrvaket på klockan som lyser på mobilskärmen. 01.06 står det. De sex unga killar från min tillfälliga hemby Jayyous som precis har släppts från israeliskt fängelse är på väg tillbaka till byn. Jag och mitt team fumlar på oss kläderna i mörkret och tar oss ut på gatan. Vi väntar ett tag i snålblåsten. Sedan dyker de upp. En karavan av sex bilar med unga, jublande killar hängandes ut ur sidorutorna. De viftar med flaggor, Palestinas svart-vit-grön-röda och Fatahs gula. Glädjen är gränslös. Stämningen liknar den när ett fotbollslag har vunnit någon stor turnering. Men nu handlar det inte om sport, utan om mänskliga livsöden. De unga männen från Jayyous är fria igen.
I slutet av november 2011 fanns 4803 palestinska fångar i israeliskt fängelse (B’TSelem, ”Statistics on Palestinians in the custody of the Israeli security forces”, http://www.btselem.org/ statistics/detainees_and_prisoners). Den 18 december 2011 skedde den andra etappen av fångutväxlingen mot den israeliske soldaten Gilad Shalit, som Hamas tog tillfånga 2006 och släppte i oktober 2011. Totalt i båda omgångarna har 1027 palestinska fångar släppts i utbyte mot Shalit. I denna andra omgång kom alltså sex tillbaka till Jayyous (Associated Press, ”Final Group of 550 Palestinian Prisoners Released in Second Part of Shalit Deal”, http:// www.haaretz.com/print-edition/news/final-group-of-550-palestinian-prisoners-released-in-second-part-of- shalit-deal-1.402197).
21-årige Jamal är en av de frigivna. (Jamal heter egentligen något annat. Alla de frigivna fångar som omnämns i den här texten har fått andra namn. De vill inte uppge sina riktiga namn av rädsla för repressalier.) Vi träffar honom i hans föräldrahem några dagar efter hans hemkomst till Jayyous för att få höra om hans tid i fängelset. Jamal berättar sin historia lugnt och sakligt, och trots att hans ord måste gå genom vår tolk ser han oss i ögonen hela tiden.
Han sitter i soffan med sin 10-årige lillebror vid sin sida, den enda familjemedlem som fått besöka honom i fängelset. Jamal arresterades i februari 2010 av ”säkerhetsskäl”, som det heter. Han vill själv inte berätta vad han är dömd för, han är osäker på vad konsekvenserna kan bli om det kommer ut. Men via Prisoners’ Club, en palestinsk statlig myndighet som stödjer fångar juridiskt, får jag reda på att han är dömd för att ha deltagit i demonstration (att delta i en demonstration kan anses som ett brott på Västbanken enligt den israeliska militärordern 101 från 1967. B’TSelem, ”Military order 101”, http://www.btselem.org/demonstrations/military_order_101) och kastat sten mot en militärjeep. Det är två av de vanligaste brotten unga män blir arresterade och dömda för på Västbanken.
Soldaterna kom till byn mitt i natten, omringade hans hus och ryckte upp honom ur sängen. Han fördes först till Huwara, ett israeliskt militärfängelse på palestinskt territorium. Den första månaden satt han i en liten, fönsterlös isoleringscell på en kvadratmeter och förhördes dag och natt. Han fick inte komma utomhus eller träffa någon annan på hela tiden, varken någon annan fånge, en advokat eller Röda korset. Jamal vägde 78 kilo när han arresterades. Efter den inledande månaden i isolering hade han gått ner till 59 kilo.
Han fördes senare till Magiddo, ett militärfängelse inne i Israel. Där fick han sitta i en liten stol med hand- och fotfängsel i vidare förhör, i 12-15 timmar i sträck, nästan varje dag.
Tre dygn innan frigivningen i december fick Jamal reda på att han var en av de skulle släppas. Samtidigt flyttades han till ett tältläger tillsammans med alla de andra som skulle släppas fria.
- I tältlägret behandlades vi som djur, säger Jamal. Vi sov trångt i tälten, utan ytterkläder eller tillräckligt med filtar. Och vi fick dåligt med mat.
Från Jayyous till Nablus tar det en halvtimme med bil, till Ramallah ungefär en timme. Ingen av de sex frigivna från Jayyous får åka dit de närmaste fem åren. De var alla tvungna att skriva på ett sju sidor långt avtal innan de frigavs, som innebär att de inte får lämna sin region under fem år efter frigivning. De flesta av dem har avtjänat 22 månader i israeliskt militärfängelse och skulle få fem år till om de upptäcktes utanför sin region. Det gäller även om de skulle vilja åka för att få specialistvård i en annan stad. Man kan se det som att de har fått en sorts villkorlig dom, i form av inskränkt rörelsefrihet. Detta påverkar förstås deras fortsatta liv och möjligheter till arbete och studier.
Jamal har svårt att beskriva känslan när han fick veta att han skulle bli fri. Att få se dagsljuset och känna den friska luften mot huden... Nu ser han ljust på framtiden. Han vill fortsätta med sin utbildning, hjälpa sin pappa i hans affär och så småningom bilda familj. Innan fängelsestraffet var han partipolitiskt engagerad i Fatahs ungdomsrörelse. Men det är han inte så intresserad av längre.
- Palestinierna ska inte splittras i olika partier och rörelser. Vi behöver arbeta tillsammans mot ockupationen, avslutar Jamal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar