måndag 1 februari 2016

Jag tänker på hur det är att vara en björn

På instruktör B:s pass ikväll är jag med om något underligt.

Det första som händer, efter uppvärmningen, är att vi ska växla mellan situps och planka med fötterna mot betongmuren som skiljer vägen, den som slutar i ingenting i skogen, från hamnjärnvägen som löper nedanför. Fötterna ska sitta som fastklistrade mot muren, och mina underarmar mot marken, medan vi ska växla mellan att sträcka ut och upp varannan arm och vartannat ben. Det är rent tekniskt en svår övning, och jag har inte styrkan till att klara det, åtminstone inte idag. De frusna gruskornens vassa kanter tränger in i fingrarna, genom handskarna, höger hand domnar bort. Hålla i, hålla kvar. Det här är tungt.

Efter en liten stund med löpningar och ankgång, som instruktör B envisas med att kalla ankargång, tar vi oss in i skogen. Ingen stig, inget elljusspår. Rätt in bara. Jag först i ledet. Björngång, säger instruktör B. Terrängen lutar svagt uppåt. När jag björngångar mig som bäst genom halvmörkret upplever jag något superskumt. Inte direkt andligt, inte metafysiskt, men kanske... utomkroppsligt. Eller någon-annan-kroppsligt. Skogen är dunkel och tyst och den nyfallna snön ser ut som sågspån där det ligger utspritt över stock och sten. Jag ser som i svartvitt nu. Och när jag lägger min vikt på min handskbeklädda hand och sätter ner den i det frusna lövtäcket fjädrar det mjukt, och det känns som att min hand inte är en hand utan en tass, eller kanske en ram. Jag tar mig fram i en låg ställning, nära marken, grenar petar mig i ansiktet, jag ser dem inte där jag lufsar fram, helt plötsligt är de bara där. Jag ser inte många meter framför mig där jag går på alla fyra, trots att jag viker nacken uppåt och försöker speja framåt. Jag tänker på hur det är att vara en björn. Björnar måste ha bra luktsinne för att kompensera för deras dåliga sikt, tänker jag. Så plötsligt har vi som är först kommit upp halvvägs, instruktör B ropar åt oss att stanna i planka medan vi väntar på att de andra ska komma ikapp, och illusionen är bruten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar