tisdag 27 januari 2015

Svår vikarieuppgift

För sju år sedan arbetade jag som springvikarie i olika skolor. De kunde ringa till mig dagen innan eller samma dag som en lärare hade blivit sjuk och jag stack dit, redo att ta mig an en etta i sprudlande livslust, en femma i blasé vuxenattityd eller en sjua i mobbningsmönster.

En dag fick jag en sexa som skulle titta på film. De hade redan sett första delen av filmen och nu skulle lektionen ägnas åt den andra delen. Blev det tid över skulle vi prata om filmen. Lätt vikarieuppgift, tänkte jag. Jag kan i princip sitta och facebooka i skydd av mörkret hela timmen ut.

Så tänkte jag tills jag insåg vilken film de skulle titta på. "Schindler's List". Och visst tog den slut innan lektionen, och visst skulle vi prata om den. Svår vikarieuppgift, tänkte jag. Tur att man har varit ungdomsledare i Svenska kyrkan, tänkte jag, och van att tala med unga om liv och död och rätt och fel.

Så tänkte jag tills en av flickorna säger: "Min mormor räddades ur ett koncentrationsläger." Bara sådär. Ett konstaterande, något sorgset, något prövande.

Svår vikarieuppgift, tänkte jag. Men det blev ett ganska bra samtal till slut, det var en fin klass.

Minnet av detta blir idag en påminnelse till mig själv om att våga ta de svåra samtalen och de svåra vikarieuppgifterna ibland, och inte bara facebooka i skydd av mörkret.

1 kommentar:

  1. det är så lätt att välja mörkret, och så viktigt att välja de svåra samtalen. Både för en själv och för andra. Det är nästan uteslutande där de bra samtalen finns...

    SvaraRadera